Jag älskar att känna vibrationerna från högtalarna i bröstet, och förväntningarna i lokalen.
Att höra trummornas rytmiska slag och gitarrens melodiska pling. Sen att höra en lite trasig röst sjunga, vem vill egentligen höra nån med en trasig och falsk röst sjunga? Jo jag och minst 1000 pers till. vi stod där och trängdes för att få höra Johnossi's och Thåströms falska röster, som bryts på vissa ställen. Men vi älskade det allihop. Dock kan jag inte glömma 15 mars förra året, datumet för förra Thåström konserten, då jag gick med Beccah och Kaka. Vi fick mikrofonstativet i huvudet och Thåström i princip svettades på oss, vi stod längst fram och sjöngskrek med i låtarna. Innan han gick av scenen såg han oss där vid barriären och sträckte ut sin hand mot mig och Kaka. Det var helt fantastiskt. Att bli sedd av honom var det bästa den månaden...
// Rebecca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar